I helgen träffade ja min lille bror. Han kom till mormor med sin kontakt person. Verkar som han trivs ganska bra på gruppboendet. Han har en egen lägenhet men har alltid personal tillgänglig. Verkar nästan som han har de lite bättre än va ja har de. Och de är skönt att han har de bra. Men blir lite avundsjuk ?
Han jobbar på nån dagligverksamhet så är bara hemma tisdagar och helger. Sen slipper han att va ensam. Han har kontaktperson som lagar mat till honom.
De är nåt ja har önskat länge att bo på nåt ställe där ja alltid har tillgång till sällskap när ja vill. Även om ja inte har samma problem som min lillebror så har ja vissa svårigheter. Som t.ex ja behöver hjälp att komma igång. Ja har väldigt svårt att sköta mitt hem på egen kraft.
Och ja läste på om ADD häromdagen och tydligen beror många av mina svårigheter pga min diagnos.
Ja börjar acceptera mina svårigheter och att ja behöver hjälp. Så ja har ansökt om bostadsstödjare och på torsdag kommer de en man som ska prata om olika dagssysselsättningar som finns i kommunen. Så tror de kan nog bli bra.